År 1887 publicerade den polsk-judiske ögonläkaren L.L. Zamenhof boken Unua Libro där han lade grunden till ett språk baserat på romansk vokabulär och slavisk grammatik. Boken publicerades under pseudonymen Doktoro Esperanto, vilket betyder ungefär ”den hoppfulle läkaren”. Det är därifrån språket Esperanto har fått sitt namn.
Zamenhof hade som mål att skapa ett språk som skulle vara väldigt enkelt att lära sig och som skulle förenkla kommunikationen mellan människor världen över. I Unua Libro skriver Zamenhof bland annat att han hoppas att Esperanto ska kunna fungera som ett verktyg för att överkomma mänsklighetens naturliga likgiltighet.
Universala Esperanto-Asocio (Världsorganisationen för Esperanto) grundades av den schweiziske journalisten Hector Hodler år 1908 och har i skrivande stund medlemmar i över 120 olika länder. Organisationen har drygt 5 500 individuella medlemmar, plus drygt 9 200 medlemmar som är anslutna via nationella föreningar. Totalt ligger 70 nationella föreningar under Universala Esperanto-Asocios (UEA:s) paraply. Organisationens huvudkontor ligger i Rotterdam i Nederländerna, och UEA har också ett kontor i FN-byggnaden i New York City.
Det är svårt att veta hur många människor världen över som kan tala och skriva esperanto och på vilken nivån. Enligt en uppskattning som publicerades av den finske lingvisten Jouko Lindstedt i mitten av 1990-talet fanns det då ungefär 10 000 personer som talar språket flytande och 100 000 personer som kan använda det aktivt. Ungefär tusen personer beräknades ha esperanto som hemspråk.
Sedan år 2002 finns undervisningsplattformen lernu! tillgänglig online för den som vill lära sig esperanto. År 2013 hade den cirka 150 000 registrerade användare och tog emot 150 000 – 200 000 besökare varje månad. I maj 2015 släpptes undervisningsplattformen Duolingo för engelskspråkiga som vill lära sig esperanto och drygt ett år senare hade över 450 000 personer registrerat sig.
Korta fakta om esperanto
| Språkakademi | Akademio de Esperanto |
| ISO-koder | ISO 639-1: eo
ISO 639-2: epo ISO 639-3: epo |
| Alfabet | Latinska alfabetet
Esperato braille (punktskrift) |
| Teckenspråk | Signuno |
Rötter
Rötterna till esperanto står att finna i olika Indo-Europeiska språk som talas i Europa. Detta gäller både ordförråd, fonologi, grammatik och semantik.
- Orden i esperanto har huvudsakligen inspirerats av romantiska språk (språk som stammar ur latinet), men även germanska språk har lämnat ett tydligt avtryck. Till lägre grad har ord hämtats ur slaviska språk och grekiskan.
- Ljudbilden och semantiken är till stora delar slavisk.
- Morfologiskt är esperanto ett språk som till hög grad använder sig av agglutination, ett system som vi till exempel känner igen från finskan, ungerskan och turkiskan.
När det gäller aspekter av språket esperanto som inte slogs fast i grundaren L.L. Zamenhofs texter kom de tidiga användarna av esperanto att få ett stort inflytande, och vilka språk de talade påverkade deras vägval i olika frågor. Det kan därför vara bra att känna till många av de tidiga inflytelserika användarna av esperanto var personer som även talade slaviska språk (huvudsakligen ryska och/eller polska), germanska språk (huvudsakligen tyska och/eller skandinaviska språk) eller romantiska språk (framförallt franska).