Unua Libro (Första Boken) är bara 42 sidor lång men det är en mycket betydelsefull bok i esperantos historia, skriven av den polske ögonläkaren Dr. L. L. Zamenhof och publicerad år 1887. Boken markerar början på den internationella spridningen av det konstruerade internationella hjälpspråket esperanto.
Unua Libro är en banbrytande bok som lade grunden för esperanto som ett internationellt hjälpspråk. Genom att introducera en enkel grammatik, ett basordförråd och exempeltexter, gjorde Zamenhof det möjligt för människor över hela världen att lära sig och använda esperanto. Hans vision om internationell förståelse och fred lever vidare genom den globala esperantorörelsen.
Även om boken idag är känd som Unusa Libro är det förmella namnet på första utgåvan Международный язык, vilket betyder internationellt språk på ryska. Zamenhof gav inte ut den under sitt eget namn, utan använde sig av pseudonymen Dr. Esperanto. Det var först två år senare som entusiaster började kalla språket för esperanto istället för att bara referrera till det som ”det internationella språket”. Att kalla boken för Unua Libro (första boken) blev vanligt från med år 1888, efter att Zamenhofs bok Dua Libro (andra boken) kommit ut.
Publicering och genomslag
Международный язык, idag känd som Unua Libro, publicerades i Warsava i juli 1887. På den tiden låg Warsava i Kongresspolen, som var en rysk satellitstat omfattande de centrala och östra delarna av dagens Polen.
Bokens utgivare var Chaim Kelter.
Efter publiceringen av Unua Libro började esperanto snabbt vinna anhängare och boken översattes till många språk. Zamenhofs arbete inspirerade många att lära sig esperanto och sprida kunskaperna vidare, så rörelsen växte snabbt och ledde till grundandet av både esperantoföreningar och tidningar: Kongresser hölls också i olika länder, och den första världskongressen för esperanto ägde rum i Boulogne-sur-Mer, Frankrike, år 1905.
Innehåll
Boken består av olika delar, inklusive introduktion, grammatik och ordbok.
Introduktion
Zamenhof börjar med att avsäga sig alla rättigheter till språket. Han argumenterar också kring varför ett internationellt språk behövs, varför tidigare försök att skapa ett sådant språk har misslyckats och varför esperanto kommer att lyckas. Han lyfter bland annat fram esperantos enkla och flexibla grammatik och hur snabbt man kan lära sig att använda esperanto för kommunikation.
För att illustrera språkets användbarhet inkluderar Zamenhof olika texter som exempel. Dessa texter inkluderar:
- Översättning av Fader Vår (Herrens Bön)
- Utdrag från Bibeln (Genesis 1:1-9)
- Ett fiktivt brev
- Några dikter på esperanto
Zamenhof ber också läsaren om att skicka in kritik och synpunkter inför den nya bok om språket han avser att publicera nästa år, och upprättar vissa riktlinjer för etablerandet av en språkakademi som ska guida den framtida utvecklingen av språket.
Grundläggande grammatik
Unua Libro innehåller en enkel grammatikguide som förklarar språkets grundläggande regler. Esperanto var utformat för att vara lätt att lära sig, med ett regelbundet böjningssystem och bara sexton grammatiska regler. I den här delen av boken hittar vi också det alfabet som används för esperanto.
Ordförråd
Boken introducerar ett basordförråd med de mest nödvändiga orden för att börja använda språket. Orden är valda för att täcka ett brett spektrum av vardagliga situationer. Totalt innehåller avsnittet 917 språkliga rötter att bygga en vokabulär på.
Bakgrund
Efter att ha tillbringat flera år med att skapa grunderna för språket esperanto färdigställde Zamenhof Unia Libro under våren 1885 och började leta efter ett förlag villigt att publicera den. År 1887, strax efter att han gift sig, föreslog hans svärfar Aleksandr Silbernik att han skulle använda pengar från hustrun Klaras hemgift för att få boken publicerad. Zamenhof följde sin svärfars rekommendation och den 26 july 1887 (den 14 juli 1887 enligt den kalender som användes i Warsawa då) publicerades boken av Chaim Kelter på ryska med titeln Международный язык, vilket betyder Internationellt språk.
Översättningar med mera
Efter att den ryska förstautgåvan publicerats i Warsava under sommaren 1887 gav Chaim Kelter även ut översättningar på polska, franska och tyska innan året var över.
Året därpå lät Zamenhof Julian Steinhaus översätta boken till engelska och den gavs ut med titeln ”Dr. Esperanto’s International Tongue”. Den brittisk-födde lingvisten Richard Geoghegan påpekade för Zamenhof att översättningen inte var särskilt bra, vilket fick Zamenhof att förstöra de återstående kopiorna och be Geoghegan skapa en bättre översättning. Geoghegan’s översättning, som fick namnet ”Dr. Esperanto’s International Language”, publicerades den 17 januari 1889. Samma år publicerades också en översättning till engelska gjord av Henry Phillips Jr., som då var sekreterare för The American Philosophical Society. Den hade titeln ”An Attempt towards and International Language” och fick inte samma genomslag som Geoghegan’s översättning.
1889 var också året då Unua Libro kom ut på svenska, hebreiska, yiddish och litauska, och året därpå följde upplagor på danska, tjeckiska, bulgariska, spanska och italienska.
Fundamento de Esperanto
Zamenhof’s bok ”Fundamento de Esperanto”, som kom ut år 1905, inkluderar stora delar av Unua Libro. När Boulognedeklarationen antogs på den första världskongressen för esperanto senare samma år innebar det att Fundamento de Esperanto blev den enda obligatoriska auktoriteten för språket esperanto.
Det ska dock nämnas att Zamenhof redan år 1888 hade gjort vissa bitar av Unua Libro obsolet, eftersom han i ”Aldono al la Dua Libro” (Supplement to the Second Book) ändrade stavningen för vissa suffix från -ian till -iam.
Om Esperanto
Zamenhof skapade esperanto med målet att främja internationell förståelse och fred. Han trodde att ett gemensamt språk kunde minska missförstånd och konflikter mellan olika kulturer. Esperanto är designat för att vara enkelt att lära sig och använda, vilket gör det tillgängligt för människor över hela världen, oavsett modersmål. Språkets logiska struktur och regelbundna böjningsmönster bidrar till dess enkelhet.
Esperanto har över tid utvecklats till ett rikt språk med en omfattande litteratur, inklusive originalverk och översättningar. Språket används också i musik, film och teater. Med framväxten av internet har esperanto fått ett nytt uppsving. Språket används flitigt på nätet och det finns många digitala resurser, som ordböcker, kurser och sociala plattformar för esperantotalare.